tisdag 4 november 2014

En bit av vår barndom försvann....

Gomorron!
 
 
Detta underbara kortet fick jag av syrran igår.
Vi väntar på att få köra spark (det var också ett barndomsminne)
 
 
 
Idag ska jag skriva om en betydelsefull begravning för mig och min syster.
För några veckor sen,i början på oktober berättade min syster att grannfrun till oss, där vi bodde som barn hade gått bort.... Första tanken var att det ska vi lägga blommor /pengar till!
Sen kom tanken över mig,om vi skulle gå på den begravningen.
 Jag frågade min syster och vi anmälde oss.
Jag hade en känsla av att det blev nåt utöver för oss,det blev det verkligen!
Vi hade inte träffat G på många år men deras söner med familjer kände vi att vi hade haft så mycket gemensamt med.
Det var allt lite pirrigt,var många år sedan och alla minnen b a r a flög på oss.
Dels sitta i den kyrkan som jag och syrran gick i söndagsskola för systrarna Karin & Anna... dels...ja så mycket!
 
 
 
 
Present från 2013
 
 
 
 
J var klasskamrat med mig,hans mamma sa på småländska..:Jaa det är allt lite klockakärlek mellan Gunilla & J...
DET ville inte jag han var min vän inget annat:))
 J berättade såå mycket nu när vi satt på minnesstunden efteråt,hahaha..åh så mycket han kom ihåg.
Att vi gick hand i hand till1:a klass i Borgunda skola det visste jag...
Men att han hade skrivit ett brev till mig den 1januari 1966,det hade jag glömt:))
Han undrade om jag inte sparat det,tyvärr sa jag så har jag inte kvar nåt sånt.
Åhh jag som är en sån sparare,var väl inget då som jag ville spara kanske?!
Han berättade att jag o han hittade på mycket 'bus'..kunde vi verkligen göra sånt,hhiihihi.
Vi gick på juniorerna ihop,det var en pastor sa J som vi tyckte såg ut som hundra år så vi skulle väl lattja till det lite med såna här ni vet...knallpulver på band,hahaha...La det vid dörr'n och när 'hundraåringen' (Han var säkert knappt 60 )kom så small det!
Vilken kul berättelse,ja jag var ju mer en pojkflicka än barbiedocka när jag växte upp.
J sa att 'hundraåringen' sagt att VI två förstörde den fina gemenskapen som denna ungdomsgrupp hade skapat!
Ja,ja det är preskiberat nu:)
 Sen satt vi med våra 'gamla grannar' runt om och prata gamla minnen.
Vi var tvungna att ge upp efter många timmars prat & skratt tillsammans...
 
 
Här är J i mitten,han som skrev brevet...
 
 
Dom hölls så fina och käcka små 'tal' om sin mamma hur'n hon var och om hennes humor!
 
Ja ni förstår att det berörde mig och syster otroligt mycket.♥
skulle kunna skriva mycket mer men det får finnas i mitt huvud...
 
 
 
Kram på er ♥
 
 
 
Gunilla.
 
 
"Att det berör så,
 ens barndom i alla fall,
Tänk det J berätta om
pastorn och när det small!
Jag skratta så tårarna rann,
sen kändes det som om allt försvann.
När vi i bilen hoppa in,
så sa vi vilken begravning så fin!"
 
 
******************************
 

11 kommentarer:

Syster sa...

Ja nu väntar vi på snön syrran! Sen blir det
Åka av hahahaha :)
Ja vilken bra ide du kom på att vi skulle gå.
Det var mycket trevligt måste jag säga:)

Gunillasljusglimtar sa...

Syster ♥ Japp den kommer snart nu...snön! Hahahaha...
Jaa att vi åkte,det lever jag på länge:) Kram Gunilla

Här är gudagott att vara ! sa...

Vilken begravning det blev, med så mycket minnen som ni delade.
Förstår att ni trots allt det sorgliga som är med en begravning, också kunde glädjas åt att träffa era barndomsvänner. - Gunilla, jag är inte förvånad över dom upptåg du var med om...Kan tro att du även är så i dag ;D
Kram ! / Anneli ♥

Hanna sa...

fint kort du fick

Vardag och flärd sa...

Bra att ni gick på begravningen, det fick ju er alla att minnas så mycket, det är ju en minnesstund då många kommer samman och får prata med varann. Full i sjutton förstår jag att du var som barn - för det är du ju nu, goa, rara du!
Ha det fint, vännen!
Kramar Eva

Hajan sa...

lilla Gunilla vilka fina minnen som puppade upp tack vare ditt besök där.
Jätte- vacker historia,
så kan det bliva.
kram från Hajan

Black Iris sa...

Ibland är det tur att man gör sådant som man egentligen inte tänkt sig.. Vilka roliga minnen..
När jag var barn tog jag sparken till skolan som många andra och så låste vi fast don vid cykelstället. Här på västkusten går det tyvärr inte åka spark..

Kram Maidi

Änglarum sa...

Hej!ja det var verkligen en annorlunda begravning! i bland skall man nog göra det där som man inte trodde man skulle göra..kul med gamla minnen,även om man inte minns alla :) må så gott o ha en fin Torsdag <3kramiz Jessica

Kulturtanten och Lilla gummann sa...

Låter som en minnesfylld begravning på alla sätt. Även om det är mycket sorg och många tårar på begravningar så brukar nästan alltid det sluta med glatt prat och skratt på minnesstunden efteråt. Och det är så jag önskar att det alltid kunde vara. Minnen från när man var liten dom betyder så mycket nu när man kommit upp i åren (??)...själv lever jag mitt bland alla minnen då jag bor kvar hemma på gården.../Lilla gummann

Tess sa...

Vad bra att ni åkte!!!! Annars hade ni ju missat allt detta... Å det betydde ju säkert massor för de anhöriga att ni kom... Blev ju såna minnen för dom då med....
Fin dikt.....

Ja nu längtar man lite efter snön..... Vilket fint kort du fick!!

Ingmarie sa...

Det är helt otroligt egentligen att en begravning kan bli trevlig !
Kan tänka mig att ni hade en sån där härlig känsla i kroppen efter begravningen... att ni gått dit ..
Hoppas allt är Ok hos dig !!
Ha det bäst ..