Hej på er!
Nu vill jag säga till er att jag är väldigt åskrädd.
Vilka känslor finns hos er när det åskar?
Vi har ju haft en 'åskig' helg.
Jo det har väl blivit lite bättre med åren, fast tänker på häromdagen då det åskade och regnade friskt.
Jag åker tillbaka till barndomen direkt!
Kikar efter svarta åskmoln, hur regnet låter och sen det hemska med blixten.
Här är jag som liten kicka,4 år ungefär.
Bodde som liten i ett hus med övervåning.
Kommer ihåg ett tillfälle när det åskade som,ja ni vet...
Jag gick ner och mamma tog hand om en ledsen Gunilla.
Jag vet att vi samlades alla, mor & Far & vi syskon, ofta samlade alla sex barn.
Jag var så rädd!
Det blixtrade ur telefonjacket, pappa 'flög' nästan ur en fotölj när det slog ner...
Här är vi samlade hela familjen förutom Barbro som låg i mammas mage.(Detta var hennes 40 årsdag.)Även faster,farbror och vår kusin Lena.Jag i pappas knä!
Ofta så kommer jag ihåg somrarna när jag inte längre följde med mor & Far o Barbro på semestrar.
Jag var lite tuff som skulle klara mig med Gert & Stefan hemma.
Mamma berättade sysslorna som skulle göras.
Bla vattna alla dessa blommor och grönsakslanden.mm
Vi hade stor trädgård minsann.
Jag gick och vattna så ser jag hur det blev svart på himlen neråt HJO.
Åhh så rädd jag var,
Stefan var i Skövde och skulle komma med bussen på eftermiddagen.
Jag släppte allt jag tog mig för och sprang och mötte Stefan på landsvägen.
Vi skulle sen jaga in getterna så dom kom undan det värsta vädret.
Sen sprang vi upp till storebrorsans rum i en flygel på gården,för att dra ur alla kontakter.
Det var vi verkligen alla väldigt noga med.
Det konstiga var att det ofta var när mor & far skulle iväg några dagar som det hände.
Känns som att det bara åska då.
Så den skräcken har hållt i.
Mor skrämde oss inte på det sättet men jag förstod att hon varit med om en hel del hon också, så hon hade verkligen respekt för åskan,far med.
Allt drogs ur, alla kontakter, telefonjacket, vi fick ej bada/ duscha.
Inte spola med vatten, förresten aldrig vara med vatten överhuvudtaget.
Vi skulle inte heller stå i fönstren när det åska som mest.
Det blev TYST i det stora köket med oss 8 personer, allt utom den hemska åskan som vred runt på hela himlen och i hela magen min.💓
Ja tänk vad barndomsminne sätter sig hos en.
Här var jag 14-15 år.
Just DÄR sket jag nog i åskan,då var jag med min bästa kompis Gunilla.
Då var man lite tryggare.
HÄR var jag definitivt inte RÄDD,hehehe.
Skolkompisar och jag, kanske kunde vi gå i nian,vet du Karin?
Hoppas inte att jag har skrämt mina barn och barnbarn för mycket i alla år.
Vad har ni för minne som kommer upp i samband med ett åskoväder?
Här gick jag i sjuan,hade fått en långkofta av mamma.
Den var lila och vit randig,såå fin 💗
står hemma på Prästegårn.
Här visste jag inte mycket om livet.
Älskade dessa byxor!!
Tänk så konstigt!!
vilka minnen som finns, kommer i håg BYXORNA!!
Känns som att jag tröttar ut er lite,
fast kände det var skönt att få sätta ord på detta.
Vi kom hem från SEXIS igår ,tar om det i nästa inlägg.
Kram Gunilla 💓
'Ett bra sätt att bli
mer ödmjuk inför
andras brister och tillkortakommanden
är att först bekanta sig
med sina egna.'
