onsdag 14 augusti 2013

Nästan kändis...

Gokväll...

Vilken respons jag fått här,på f.b på instagram idag när jag fick med mej min läsarkrönika hos http://graafmagdalena.se.

Kommer hit imorgon och skriver ett inlägg....Har ju haft/ har det lite kämpigt just nu....♥


Ta hand om er ♥Gunilla




9 kommentarer:

Änglarum sa...

Hej Gunilla! vilket fint inlägg där du beskriver din sjukdom och som vanligt har du lite glimten i ögat..måste vara otroligt jobbigt! hoppas det vänder snart <3 kram kram Jessica

Hjärtruds Stuga sa...

Vilket bra inlägg du skrivit. Hoppas ditt skov snart är över så du kommer in i en bättre period av livet.

Må så gott

Kram Karin

Mamma10 sa...

Tusen kramar till dig du rara,gulliga människa <3

Rapport till Vänfors sa...

Tack för att du berättade om något så jobbigt och "skämmigt". Till en sån sak krävs det mod, mycket mod. Ger dig en stor kram genom etern och önskar ett fantastiskt fortsatt liv med en mage som blir friskare och friskare för att slutligen vara i det skick den ska vara.
Modig och positiv kan ju bara leda till något bra.
Kram Annika

Rebecka sa...

Jag har själv Morbus Chron, din " systersjukdom" kan man väl kalla den och tycker du är väldigt stark som talar så öppet om din sjukdom. Jag blev opererad i tarmen 2002 och de tog bort 26 cm av min tjiock och tunntarm. Som tur är har var jag varit befriad från så många skov, men just nu är min mage inte glad heller. Att magen ska vara så känslig! Glömmer jag att ta mina mediciner ( tar pentasa 2 gånger per dag) märks det i magen snabbt. Även får jag smärtor i matstupen om medicinen glöms. Jag kan verkligen inte gå på andra toaletter än min egen, det låser toatlt för mig, vilket ofta leder till förstoppningar för mig. Att gå på toa är ibland ett helt träningspass och jag får ofta gå och vila efteråt.

Detta är skitsjukdomar ( var inte mening med en ordvits där :) ) som vi lider i det tysta med.
Kämpa på !

Hajan sa...

Käraste Goa Gunilla. Vad skall man säga , Det är ju mer än tråkigt
detta. Så mycket det finns som man
aldrig tänker på. Men jag förstår att Du törs ju inte tänka, nu är jag bra, nu kan jag gå vidare . Du tror väl inte längre själv på det.
Det är nog så alla har vi något som
vi inte vill tala om. Jag önskar Dig allt gott i världen, men vad hjälper det. Älskade tänk inte på
oss, ta hand om <dig själv.
En stor varm kram Hajan

"Hemmet är min vrå" sa...

Jag var in och läste... Oj vad du har genomgått.. Vad jobbigt. Hoppas att du blir frisk och slipper allt det där. Bra skrivet, och modigt. Lycka till, många kramar fina Gunilla från mig. Mimmi

Britta sa...

Kramar i mängder...
// Britta

Vardag och flärd sa...

Vännen, jag har läst och jag beundrar dig!
Varmaste kramar från mig till dig! Eva